Internetbokhandeln Bokus är en av de första som nu satsar på att nå bokköparna med en Android-app. Att handla böcker i mobilen känns helt okej. Man får upp en bra och utförlig text om varje bok, surfar vidare under en flik med fler böcker av samma författare, eller tips om fler liknande böcker.

Det går också att klicka på en tipsa-knapp för att delge sina vänner en länk via e-post, facebook eller twitter. Det hade kanske varit trevligt att kunna tipsa via sms också, för att skicka tips till andra med Bokus-app på mobilen (oavsett om de har en Iphone eller Android-mobil).

En annan trevlig funktion är att man kan markera favoriter, det vill säga markera böcker som man gillar och vill skaffa, men inte köper just nu. Det konstiga är bara att Bokus inte synkat den här lösningen med den som man har på sin vanliga webbsida. På vanliga Bokus kan man markera favoriter i en ”Önskelista” kopplat till sitt Bokus-konto, men den listan är inte alls kopplad till favorit-listan i mobilen.

Med tanke på sådana detaljer känns det alltså lite halvfärdigt, och kanske märks det att Bokus främst velat få ut en Android-app hellre än att få till det hela på rätt sätt i appens första version.

När Bokus släppte en app för Iphone i januari var en av funktionerna en streckkodsläsare som läste av böcker i vanliga bokhandlar och plockade fram dem för beställning på mobilskärmen. Den lösningen finns inte heller i Bokus-appen, utan har enligt Bokus prioriterats bort i Android-appen.

Mediafunktionerna är inte alltid styrkan med Android-mobiler, men HTC Legend skiljer ut sig och är riktigt vass på media. Det bästa är faktiskt att mediafunktionerna delvis är kopplade till internet på ett bra sätt. Åtminstone när det gäller bilder. Att det är lätt att skicka en bild till facebook är förstås bra. Men det börjar väl bli mer eller mindre standard i alla mobiler.

Facebook och Flickr i adressboken

Det snygga med HTC:s Android-lösning Sense (som sitter i HTC Legend) är att man kopplar Facebook-kontakter och Flickr-kontakter direkt till adressboken. Under min kollega Erik Mörner i adressboken hittar jag därför såväl hans fotoalbum på Facebook och hans olika fotoalbum på bildsajten Flickr.

På samma sätt ligger Facebook-kontakter och Flickr-kontakter inlagda som flikar under telefonens bildgalleri. Det här är egentligen mest en vidareutveckling av vad som HTC redan hade gjort i förra årets succémobil Hero, men det är likväl snyggt och smidigt.

Annars är en av styrkorna med vad HTC gjort med sin vidareutveckling av Android att man byggt på systemet med en mängd trevliga widgets, så att man enkelt på skrivbordet får tillgång till allt från mejl till väderrapporter. Det var bra redan i telefonen Hero, men är ännu lite bättre i HTC Legend.

Helgjutet aluminiumskal

Annars är det väl det i ett stycke gjutna aluminiumskalet som känns imponerande. Byggkvaliteten känns överlag bra, vilket märks när man drar loss gummiluckan för att trycka in batteri och sim-kort. Det känns gediget.

Men när det gäller mjukvaran är det sammankopplingen av sociala tjänster med telefonifunktioner som är det eleganta. Och det gäller inte bara bilder.

Testandet av HTC:s uppföljare till Hero – nya HTC Legend – går vidare. Nu tänkte jag titta lite närmare på internetfunktioner.

Webbläsare och internetfunktioner var något som utmärkte föregångaren Hero, och samma sak gäller Legend. Den är verkligen grymt bra som internetmobil. Man får fylla i uppgifter till sociala tjänster som Facebook, Twitter och bildblogg-sajten Flickr redan första gången man startar telefonen.

Det snygga är att dessa tjänster sedan integreras snyggt i telefonen. Det sker bland annat med ”Friendstream” som är en widget på startskärmen. Där syns alla uppdateringar som ens vänner gör, och man kan lägga in kommentarer eller ”gilla” vännernas uppdateringar – utan att behöva gå in på någon webbsida eller starta någon ”app”.

Webbläsaren är också mycket bra. Här tycker jag i och för sig att Legend känns en gnutta långsammare än storebrors-modellerna Nexus One och HTC Desire. Men det är bara i marginalen. Webbupplevelsen är riktigt bra, med enkel zooming med multitouch (knip eller dra isär fingrarna på skärmen för att zooma in och ut) eller dubbelknackning på skärmen för att få en textspalt att anpassa sig till skärmens storlek.

Det känns också användarvänligt när man ska leta webbsajter. Under tre flikar kan man leta sig fram till:
a) Bokmärken
b) Mest besökta webbsajterna
c) Historik, de senast besökta sajterna

Under alla flikarna visas webbsajterna visuellt med sajterna i miniatyrbild. Snyggt och lättnavigerat. Listan över visuella bokmärken kan också väljas som widget till någon av startskärmarna.

Jag håller på och testar HTC Legend just nu. Det är ju HTC:s uppföljare till populära HTC Hero. Så frågan är om Legend kommer bli samma succé. Jag känner mig lite tveksam faktiskt. Inte för att Legend inte är bra, den är jättebra. Men den har hård konkurrens av andra nyheter just nu.

Hur som helst: Den har några riktiga fördelar jämfört med konkurrenterna. Metallskalet till exempel. Och HTC:s putsning av Android-systemet känns också bra. Legend är snabb i systemet och har senaste versionen av Android. På detta har man lagt sina egna extrafunktioner (Sense) med bättre integration med sociala tjänster som Facebook och Flickr. Metallskalet känns gediget.

Men sen då? Faktum är att den är väldigt väldigt lik höstens succélur HTC Hero i menyer, skärm och funktioner. Inget fel med det förstås, jag gillade HTC Hero. Den nya versionen av HTC:s menytillägg ”Sense” bjuder inte på så mycket nytt. En nyhet är ”helikopter-vyn” som syns här på bilden, där man kan få överbllick över alla sju startskärmarna.

I vår kommer den här telefonen att få vass konkurrens av exempelvis HTC Desire, Google Nexus One och Sony Ericsson X10. Alla de tre nyss nämnda telefonerna har väsentligt större skärm än HTC Legend. Och skillnaden känns verkligen, både när man ska knappa in text på skärmtangentbordet och när man ska surfa runt med mobilen.

Nå, man kan tycka att jag är lite väl bortskämd med stora skärmar när jag jämför med värstingkonkurrenterna med 3,7-4,0 tums jätteskärmar. Kruxet är att HTC Legend inte känns så mycket smidigare i formatet än dessa heller. Om man ändå ska ha en liten skärm känner jag mig mer dragen till att också få ett ruggigt smidigt format, som i X10 Mini.

Nu till HTC Legend i stället

Det nya med Legend jämfört med HTC:s tidigare Androider är bland annat att man får svenskt språk i systemet. Ibland blir det lite knasigt, eftersom menyrader och knappar är anpassade efter engelska språket, hamnar den översatta texten ibland lite inträngd (eller i värsta fall utanför det synliga). Men oftast fungerar det bra.

Fm-radion är en ny funktion jämfört med Hero, och den fungerar helt OK, utan att bjussa på några extrafunktioner. Den skannar av och lägger upp en kanallista första gången man startar den, sedan kan man leta kanaler manuellt eller välja i kanallistan, precis som vanligt.

Kameran har fått lite extra inställningsmöjligheter. Jag gillar att man kan styra över färgmättnad etcetera direkt i kameraapplikationen, utan att behöva bildbehandla manuellt i efterhand. Bra för den typen av ögonblicksbilder som skickas till Facebook etcetera.

Återkommer inom kort med fler testintryck här på bloggen.

Här har jag dragit upp mättnaden i bilden till max för att få tulpanerna lite galet chockrosa.

Det finns över 20000 appar för Android i Market (eller Butiken, som nedladdningsmenyn heter i svenskspråkiga Android-mobiler). Tyvärr är en hel del av de bästa apparna betal-appar. Ända sedan mitten av 2009 har vi väntat på att Google ska göra dessa appar tillgängliga också från Sverige, vilket fortfarande inte är möjligt. Åtminstone inte om man lurar Market att man har en annan mobiloperatör än någon av de svenska.

De flesta betal-appar kostar dessutom bara en eller två dollar, vilket ofta är en struntsumma med tanke på vad man får för pengarna. Man handlar genom att första gången ange sitt kreditkort, som då kopplas till ens eget Google-konto.

Appar som kostar en dollar, 2 dollar, 10 dollar eller mer är alla otillgängliga om du har ett svenskt sim-kort. Om du inte använder en särskild app som heter Market Enabler.

Till exempel om man har operatören T-Mobile i USA får man upp även betal-appar i Market. Det har italienaren som skapat Market Enabler tänkt på. Han har helt enkelt sett till att telefonen lurar Android Market (Butiken) genom att uppge en annan gsm-operatörskod när Market frågar. Till exempel att användaren tillhör T-Mobiles amerikanska nät.

För att installera Market Enabler krävs dock att man först har ”rootat” sin mobiltelefon (se gårdagens bloggpost om det). Sedan krävs att man laddar ner själva programmet ”Market Enabler” från code.google.com/p/market-enabler.

Androd-mobiler bygger i grunden på Linux, och en av de stora styrkorna är att systemet är så flexibelt och kraftfullt. Men det finns trots allt vissa funktioner som är låsta för normalanvändaren.

Det går dock att ”hacka” sin mobil, helt enkelt öppna upp den för alla funktioner som är möjliga. Det kallas att ”roota” telefonen, eftersom det innebär att man ser till att få root-access till systemet, vilket innebär att alla grundläggande Linux-funktioner kan nyttjas.

Jag rootade redaktionens Nexus One härom veckan. Faktum är att det gjorde större skillnad för upplevelsen än vad jag trodde. Största skillnaden var dock att jag kunde installera ett program som heter Market Enabler, som innebär att jag nu kan ladda ner betal-appar till mobilen från Android Market (eller Butiken, som den heter i svenskspråkiga Android-lurar).

En rootad Android-mobil innebär i praktiken att man kan installera en hel del bra Android-program, som man annars inte skulle kunnat använda:
1. Wifi Tehter och aNetshare – program som gör att du kan dela ut mobilens internetanslutning (3G-uppkopplingen) till din vanliga dator via wlan.
2. Backup for root users – tar backup på allt det viktigaste som ligger i telefonen: sms, bokmärken, spellistor, samtalslistor, appar, kontakter med mera.
3. Call blocker – blockerar inkommande samtal från valfria telefonnummer.
4. Drocap2 – ta enkelt skärmdumpar på din Androidmobil.
5. Bluetooth File Transfer – ett program för enkel filöverföring, som kräver rootning på många Android-telefoner.
6. Terminal Emulator – för den lite mer nördige: ger dig tillgång till telefonen i ett terminalfönster med administratörs-rättigheter.
7. Market Enabler – ger tillgång till betalappar på Android Market.
Det är underlättar att ha en del grundläggande datorkunskaper om man ska roota sin Android-mobil, men så fruktansvärt avancerat är det faktiskt inte. Däremot fungerar det lite olika på olika telefoner.
Det som krävs är att man använder ett program som heter fastboot, som kan köras oavsett om du har Windows, OSX eller Linux i datorn. Telefonen ansluter du till datorn via usb-porten. Länkar till olika guider om hur du gör med just din telefon hittar du på vår blogg www.androidbloggen.se. Sök på ”roota” på bloggen så får du upp länklistan.

Här är för övrigt en praktisk guide för just Nexus One:

Svenska bolaget TAT har gjort en otroligt snygg hemskärm att använda i Android-mobiler. Det enda problemet med den är egentligen att du inte kan ladda ner den till din mobil. Jag har kollat in demofilmen om hur det ska fungera (se nedan) och det ser onekligen otroligt bra ut.

Det hela består av ett gäng widgets som gör att man kan styra många av telefonens funktioner direkt från startskärmen och det på ett riktigt snyggt sätt. Idén med ett 3D-gränssnitt låter lite illavarslande, men av videon att döma har TAT lyckats kombinera spektakulära effekter (det ser verkligt kul ut att använda) med pedagogiskt och lättanvänt upplägg.

På Twitter meddelar TAT att de inte ska släppa Hem-programmet i Android Market eftersom deras kunder primärt är telefontillverkare och operatörer, inte slutanvändare, men de lämnar ändå en liten öppning.

TAT är ett svenskt bolag som jobbar med gränssnitt och de har tidigare bland mycket annat gjort gränssnittet till Spotifys mobila applikation för Symbian S60, med smartphone från främst Nokia, men även exempelvis Sony Ericsson och Samsung.

Läs även andra bloggares åsikter om widgets, startskärm, home screen, TAT, TAT Home, android, mobiltelefoner, gränssnitt, tat – the astonishing tribe, the astonishing tribe, htc sense, pekskärm, google, spotify, symbian s60, design, 3d

Jag testar ett program som jag verkligen börjat gilla. Med alla nya Android-mobiler med stor fin skärm vill man ju se film, men möjligheterna till det kan vara begränsade. Ofta när jag har filmklipp jag vill se säger bara mediaspelaren att filmen tyvärr inte kan spelas upp, så jag letade upp ett program i Market (eller Butiken på svenska då) som fixar det.

Med programmet som heter Yxflash kan jag se i stort sett all filmer man kan se på datorn. Programmet är gratis när man laddar ner det, men då får man bara kolla ett par minuter innan bilden fryser. Betalar man istället 10 dollar för att registrera programmet (ca 75 kr) är det bara att titta på så mycket man vill.

Programmet i sig är inte särskilt avancerat. Man kan mest se filmerna och några egentliga extrafunktioner finns inte. När man spolar i en film verkar visningen leva ett eget liv en stund, men när alternativet är att inte alls kunna se filmen är jag mycket nöjd med prestandan som är.

Sök på Yxflash i Market så hittar du programmet. Vill man sedan se utan begränsningar får man betala 10 dollar med kreditkort eller Paypal så får man en registreringskod man anger i programmet på telefonen. När jag köpte programmet kom koden i ett mejl inom 45 minuter efter det att betalningen registrerades.

Läs även andra bloggares åsikter om android, mobiltelefoner, android market, programtips, butiken, yxflash, avi, divx, långfilm, mobiltelefoner, mobil