Ökad stabilitet på flera sätt ska bli resultatet av den senaste uppdateringen för Liveview, enligt Sony Ericsson. När det gäller själva Liveview-enheten ska den bli stabilare och bli bättre på att hålla kontakten med telefonen.

En ny version av Sony Ericssons egen app ”Liveview application” finns nu också för nedladdning från Android Market, även den ska vara ska vara stabilare än föregående version.

För de som inte har en Sony Ericsson-telefon är stödet för andra tillverkare utökat till fler modeller och även där ska förbindelsen med telefonen bli bättre och antalet krascher färre.

En konkret förändring för alla användare är att man nu kan ha upp till 30 plug-ins installerade samtidigt.

Den nya Liveview-mjukvaran finns här.

QR-tagg för Liveview-appen:

Inlägget uppdaterat 23 februari.

Google har nu släppt en SDK-version för Android 3.0.

Sedan den första Android-versionen presenterades har man kunnat köra systemet på en vanliga dator med hjälp av den emulator som ingår i Googles SDK. Tidigare har skillnaderna mellan befintliga och nya versioner inte varit så stor. För så kallade vanliga användare har det alltså inte funnits någon större poäng med att installera utvecklarverktygen efter att de första telefonerna kommit ut på marknaden.

Men är man nyfiken på Android 3.0 kan det vara läge att göra det nu, särskilt som ett installationsprogram gjort proceduren lite enklare för Windows-användare. (Har man andra ambitioner än att bara testa Android 3.0 så rekommenderas att man samtidigt installerar utvecklingsmiljön Eclipse. Den är gratis men alltså inte nödvändig för provkörning.)

I Android-mappen som skapades under installationen letar man upp AVD Manager och startar den. Under ”Available packages” väljer man ut och installerar de komponenter som behövs:
SDK Platform Android 3.0, API 11,  revision 1
Android SDK Tools, revision 10
Android SDK Platform-tools, revision 3
Nästa steg blir att skapa en Virtual Device, en Android-enhet i datorn som emulatorn kan använda sig av. Vad man kallar den spelar mindre roll och som Target är det givetvis Android 3.0 som ska väljas, övriga inställningar behöver man inte ändra för en enkel provkörning.

Sedan återstår att starta den simulerade Android-plattan. Kryssa i ”Scale display to real size” för att ange skärmstorlek för AVD:n. (Monitor dpi kan man få hjälp att ange genom att klicka på frågetecknet.)

Innan emulatorn kommit igång bör man vara beredd på att vänta en ganska lång stund, särskilt första gången man kör igång den. En hyfsat snabb dator underlättar, men viss väntetid blir det ändå.

Tålamod är även bra att ha när emulatorn väl har startat. Android 3.0 på en datorskärm är verkligen ingen blixtrande snabb upplevelse och man får vara beredd på att det är en del i systemet som inte funkar, eftersom det är en virtuell enhet som används.

När Nexus S lanserades var stödet för NFC en av de saker som Samsung och Google gemensamt betonade. Samtidigt var telefonens NFC-funktion begränsad till att bara kunna läsa NFC-taggar. Det ger  i princip ger samma möjligheter som att läsa av qr-taggar med kameran i valfri Android-mobil. Dessutom kan qr-taggar skapas av vem som helst och visas på en bildskärm eller skrivas ut på papper.

Så Samsungs representanter hade vissa svårigheter med att förklara poängen med NFC-stödet i dess nuvarande form. Frågor om framtida möjligheter fick bara ett svävande standardsvar om att ”NFC är en teknik som kommer att utvecklas”. Om det gällde funktionerna i Nexus S eller bara tekniken i allmänhet ville man inte säga.

Nu har några argentinska utvecklare letat i koden för Android 2.3 och hittat dolda funktioner för att skriva information till NFC-kretsar, något som hårdvaran i Nexus S också har stöd för. Funktionerna sägs bli tillgängliga för alla utvecklare inom kort, men de har redan nu skapat en app som demonstrerar det hela, man verkar dock inte ha gjort appen tillgänglig för nedladdning.

Att Nexus S, och andra kommande telefoner, både kan läsa och skriva via NFC är det första villkoret för att mobilen ska kunna ersätta de olika plastkort som vi idag har i plånboken.

Sedan gäller det givetvis att Google och övriga inblandade aktörer lyckas med det som bland andra Nokia tidigare misslyckats med, nämligen att uppnå den kritiska massan som krävs för att NFC-betalningar ska få sitt verkliga genombrott och inte ännu en gång fastna på försöks-stadiet.

Om man har en telefon med Android 2.1 eller nyare, samt den senaste versionen av Google Chrome som webbläsare på sin dator, kan man nu koppla sitt Google-konto till den nya tjänsten Cloud Print och skriva ut Gmail-mejl och Google-dokument från telefonen direkt till valfri skrivare som datorn har tillgång till. Efter att man gjort de första inställningarna från datorn kan man sedan sköta allt från telefonen, datorn måste dock vara påslagen för att det ska fungera.

Mest nytta av den här funktionen känns det som man har när man använder Google Docs, kanske främst för att mejl som man fått till sitt Gmail-konto inte kan skrivas ut från den vanliga Gmail-appen, som man kan anta att de flesta Gmail-användare med Android-telefoner föredrar. Än så länge finns det nåmligen inte någon print-knapp i själva Gmail-appen, utan man får surfa med mobilen till gmail.com och använda den mobilanpassade webb-versionen av Gmail. Det beror antagligen på att man utgick från det webb-baserade Google Docs (som finns på docs.google.com) när man utvecklade tjänsten. När man öppnat ett Docs-dokument eller mejl hittar man ”Print”  genom att trycka på pilarna uppe till höger.

Då får man upp en lista som innehåller alla skrivare som datorn har tillgång till. Beroende på skrivaren kan man också ställa in om man exempelvis vill ha en utskrift i färg eller svartvitt innan trycker på ”Print” igen och utskriften startar.

En av de nya uppdaterade funktionerna med Android 2.3 är att man nu mer i detalj kan se vilka appar som gör slut på mobilens batteri. Det är faktiskt en överraskande nyttig funktion. Äntligen får man chansen att straffa de appar som sabbar batteritiden genom att vara eländigt programmerade. Den app som jag idag tänker utsätta för giljotinen är utan tvekan ”Remember The Milk”. Det är en populär webbtjänst för att göra listor, till exempel handlarlistor, och till denna tjänst finns alltså en Android-app. Men nu tänker jag sluta använda tjänsten. När mitt batteri igår höll på att ta slut klickade jag nämligen på knappen för att kolla vad som dragit mest batteri sedan senaste laddningen. Att hela 23 procent av batterikraften gått åt till Remember The Milk fast jag inte hade använt appen de senaste dagarna gör min dom tveklös: Dags för avinstallation. Hellre samlar jag mina listor i anteckningsprogrammet Evernote.

Vet du inte vad BMS, Bird Messaging Service, är tillhör du förmodligen inte målgruppen. För den nyfikne är det ett larmsystem som gör det möjligt för en fågelskådare som hittar en sällsynt art att larma ut denna med koordinater så att andra skådare omedelbart meddelas och kan kasta sig i bilen för att hinna få syn på fågeln innan den flyger sin kos.

Systemet drivs av Club300, och har funnits sedan personsökartiden. Nuförtiden använder man förstås mobilnätet, och senast ut att få en app till systemet är Android. Appen kan laddas ner från Market (sök på BMS) gratis, men precis som tidigare krävs medlemskap i Club300 som kostar 400 kronor om året. Det är med andra ord inget för den bara lätt fågelintresserade.

De fågelskådare som inte känner samma behov av att omedelbart underrättas om inkomna fågelrariteter nöjer sig säkert med webbsajten Dagens Fågel (http://www.artportalen.se/birds/dagens.asp) för att planera söndagsskådandet. Det fungerar förresten utmärkt både att surfa in på Dagens Fågel för att kolla fågelrapporter och själv rapportera fåglar via den mobila webbläsaren i Android.

En annan användbar app för fågelskådare är Bluebill Mobile (sök på Bluebill i Market). Det är i princip en obsevationsbok till mobilen. Här jan du föra protokoll över vilka arter du har sett vid olika skådartillfällen, hur många, kön och ålder med mera. Du kan positionsmärka dina anteckningar med gps-en. Programmet kan visa svenska artnamn. Du kan också dela med dig av observationer via e-post, sms eller Facebook.

En riktigt användbar funktion i bluebird är att appen har en koppling till onlinedatabasen xeno-canto, som har 19 000 inspelningar av 2300 fågelarter. Är du osäker på om det är en lundsångare du hör sjunga kan du alltså ladda ner och spela upp inspelningar av dess fågelsång för att jämföra själv.

Bluebill kan exportera information så att man bland annat kan se sina observationer i Google Earth. Självklart vore det då trevligt om programmet kunde skicka data direkt till Dagens Fågel, men den funktionen får nog invänta en duktig svensk fågelintresserad utvecklare. En annan framtida funktion som är utlovad är möjligheten att sammanställa krysslistor (vilka arter har jag sett, vilka arter har jag sett i år med mera), men utvecklingstakten av programmet har hittills inte varit så hög.

Messar är en av de saker vi gör allra mest med våra mobiler. Så jag passade på att titta närmare på några appar som gör messandet lite roligare. Redan när mobilsystemet Android var purfärskt dök programmet ”chomp sms” upp som en av de populäraste aplarna i programbutiken Market. Inte så konstigt kanske. Finns det något viktigare med mobilen än att kunna mässa smidigt och stiligt?

Chomp SMS är ett program där man kan få sina att se ut som man vill. Man kan få pratbubblorna att se ut som på Iphone eller på något annat vis, man ställer in färg och stil helt själv. Det finns också ett flertal fiffiga extrafunktioner – till exempel att man kan hålla inne telefonens sök-knapp någon sekund var man än är i telefonmenyerna för att direkt få upp ett skapa-nytt-sms-fönster.

När man far ett sms fixer Chomp-appen också (om man ställt in programmet så) att det dyker en popup-ruta på skärmen, där man snabbt kan läsa meddelandet och sedan klicka på done, later eller reply. Chomp har också en inbyggd tjänst för att skicka billiga sms via mobilt internet.

För alla som vill trixa och skaffa sig en snyggare sms-meny i Android-luren så har Handcent SMS länge varit det givna alternativet till Chomp SMS. Handcent är betydligt mer avancerat och fullspäckat med funktioner. Dessutom får man den helt svenskspråkig, om man tankar ner den till en Android-mobil som har svenska inställt som språk. Snyggt.

En av de fiffiga funktioner som man kan göra med Handcent sms är att prata in ljud, som skickas iväg som ett mms. Det finns också en del förinställda snabbtexter att kasta iväg, som ”jag blir lite sen” och ”var är du?”. Över huvud taget finns det väldigt många fler möjlighets, kanske fler än man behöver. Man kan bland annat skicka iväg ett ”location”-meddelande, med en länk till sin egen position på en karta.

Även med Handcent SMS får man upp en popup-ruta vid inkommande sms, och här kan man direkt i rutan snabbt skriva ihop ett sms-svar, eller välja bland sina snabbtexter.

En tredje app på det här området är ”Go sms”. Det är en app som tar mindre plats på telefonminnet och över huvud taget är simplare – men också lite snyggare och stilrenare. Här finns inga extrafunktioner, men däremot flest ”teman”, alltså möjligheten att ställa in olika utseenden på sms-menyn.

Slutligen: En liten app för dig som inte vill ändra på sms-menyns utseende, men vill få möjlighet att enkelt skicka ljud: prova voice sms.

Chomp SMS
Pris: Gratis
Funktioner: Snyggare sms-meny, popup vid inkommande sms, skapa nytt sms var du än är i Android.

Handcent SMS
Pris: Gratis
Funktioner: Snyggare sms-meny, popup vid inkommande sms, snabbtexter, svenska menyer, skicka ljud-mess, skicka kart-position, skicka stora filer med mera.

Go SMS
Pris: Gratis
Funktioner: Snyggare sms-meny

Voice SMS
Pris: Gratis
Funktioner: Skicka ljud-mess

Vem har inte använt sin mobil som ficklampa? Jag har i varje fall gjort det i många år, genom att använda skärmens ljus i mörkret ibland. Ett problem kan vara att hålla skärmen igång eller tillräckligt ljus. Det finns dock en bra app som fixar det.

Men först tänkte jag nämna en ännu bättre lösning. För allra helst skulle man ju vilja använda mobilens fotolampa, när en sådan finns. Eller hur? Då får man ju rejält med ljus. Det finns en suverän app som fixar det. Den heter Tesla LED, och plockar fram en lågenergilampa på skärmen. Ett klick på lampan så tänds fotolampan. Tills dess att du släcker den med ett nytt klick. Bland programmets extrafunktioner finns bland annat möjligheten att skriva text som blinkas iväg som morse-kod. (Men är det någon som kan ens tyda SOS i morse-kod nuförtiden?)

Tesla LED har också en liten widget, så att det räcker med ett klick på symbolen på hemskärmen för att sätta på eller stänga av ficklampan.
Det finns dock ett krux: För att åtkomsten till mobilens fotolampa ska funka krävs att mobilen har Android 2.2 eller färskare Android-version. Jag har kört flitigt med Nexus S på sistone (som kör Android 2.3) men med till exempel en gammal Sony Ericsson X10 fungerar inte Tesla LED.

Då kan man i stället ha viss glädje av en annan app, som heter Light My Way. Det är en riktigt bra app för att lysa upp med hjälp av mobilskärmen. Man ställer in ljusstyrka och färg i appell, och så bockar man i att skärmen inte ska gå ner i strömsparläge (slockna av inaktivitet).

Sedan är det bara att lysa upp den där skogsstigen eller boken du läser under täcket. Se bara till att ha laddat mobilbatteriet!

Tesla LED:

Light My Way:

För ett par år sedan imponerade Sony Ericsson med funktionen Track-ID, som gjorde att du bara behövde hålla upp telefonen för att få veta vad det var för bra låt du hörde på caféet. Telefonen spelade in en snutt av ljudet och kunde trots bakgrundsoljud identifiera låten.

Nuförtiden finns det flera alternativa program som klarar samma sak, och ett av de mest populära till Android är Shazam. När shazam identifierat låten erbjuder den ett antal alternativ vad man vill göra härnäst, till exempel googla den eller leta efter musikvideon på youtube. Och nu kan man alltså även spela upp låten med Spotify.

Förutsättningen är dels förstås att man har Spotify installerat i mobilen (och därmed också ett Spotify Premium-konto för 99 kr/mån), dels att man har betalversionen av Shazam, Shazam encore, som när detta skrivs kostar 32 kronor.

LG håller pressträff idag och låter oss journalister prova nya Android-lurarna Optimus 2X och Optimus Black. Just Optimus 2X är den första mobilen med dubbelkärning processor, den nya Tegra2-processorn, som lär ta över ett tag framöver i high-end-modellerna, skulle jag tro. Hur som helst känns mobilen riktigt snabb, trots att den lur vi fått prova bara hade Android-version 2.2. Nya Android 2.3 innebär också en rejäl uppsnabbning av systemet, och bättre multitasking.

Vår webb-tv-reporter Berker Agun upptäckte också de här videofilmerna på Youtube, där man verkligen kan se hur bra prestandan är med Optimus 2X: