Att börja träna är ett av de vanligaste nyårslöftena. Därför är det inte så konstigt att en av de vanligaste tränings-apparna – Runkeeper – nu kampanjar med att man kan ladda ner Runkeeper Pro gratis fram till sista januari.

Att träna blir ju roligare om man får passa på och leka med sina elektroniska leksaker samtidigt, eller hur? Om man dessutom kopplar sina tränings-appar till Facebook (eller Twitter) och andra kompisar så kan man puffa varandra till att träna flitigt. Så här kan det till exempel se ut med träningsappen Endomondo:

Att vara ute och jogga eller cykla med en Android-app som sällskap handlar alltså om att använda mobilens GPS till att hålla koll på hastighet och annat medan du springer, och kanske ge lite positiv feedback i hörlurarna.

Jag bestämde mig därför i söndags – dagen efter nyårsdagen – för att testa Runkeeper. Dessutom testade jag parallellt en intressant danskutvecklad tränings-app – Endomondo.

Endomondo har funnits ganska länge, och finns för fler mobilsystem än Runkeeper. Det innebär att dina kompisar också kan köra Endomondo, oavsett om de har Android, Symbian, Iphone OS, Windows Phone eller Blackberry i sina mobiltelefoner.

Runkeeper däremot började som en Iphone-app, och finns än så länge bara för Iphone och Android (såvitt jag vet). Å andra sidan verkar de flesta som sportar med Iphone ha just Runkeeper, eftersom den var först ut på Iphone.

Endomondo

Låt oss börja med Endomondo. Det känns som en app som verkligen utvecklats till att klara av väldigt mycket. I somras släpptes även stöd för att koppla ett pulsband till appen (kan köpas från Endomondos webbsajt för 70 Euro).

Grunden för Endomono och alla andra träningsappar är att man klickar på startknappen när man börjar jogga (eller cykla eller åka skidor), och sedan följs hastighet, joggad distans med mera med siffror på skärmen – och på en karta.

Det jag gillar med Endomondo är nog dels enkelheten i själva appen, med bra lättåtkomliga knappar på skärmen, och smarta extrafunktioner. Den roligaste extrafunktionen är möjligheten för kompisar att följa dig live i realtid när du springer. För att de ska veta att du joggar kan du till exempel aktivera en postning till Facebook från Endomondo, som går ut automatiskt på Facebook i samma ögonblick som du klickar på programmets starta-träning-knapp. Genom att klicka på en länk kan kompisarna sedan följa dig live, och dessutom kan de direkt från Endomondo-sajten skriva in en hälsning (på engelska) som läses upp av en engelsk röst till den som är ute och springer.

Fast då gäller det ju att man har lite kompisar också som tycker det är kul att peppa dig när du är ute och joggar. Och att du aktiverar facebook-postningen så kompisarna vet att du är ute och springer.

Endomondo gjorde i höstas en rejäl uppdateringen av hur deras webbsajt fungerar, och nu får man verkligen en komplett laddning med information om sin träningsrunda. Alltifrån en tidsaxel där du kan se backar (höjd över havet) och hastighet parallellt, till en karta där du kan följa hastighet kilometer för kilometer. Dessutom finns en statistikfunktion där man kan se hur mycket man tränat vecka för vecka. (På samma sätt kan du kolla upp Endomondo-vännernas träningsrundor.)

Det går också att manuellt lägga in en genomförd träning, om du missat att ha igång Endomondo, eller till exempel sprungit på ett löpband. Man kan också importera en träningsrunda från Garmins löparklockor.

Runkeeper

Runkeeper påminner om Endomondo, men det saknas några funktioner. Mina kompisar kan inte följa mig live på webben när jag springer – om jag inte betalar 5 dollar i månaden eller 20 dollar per år för den extrafunktionen. Och det känns lite dumt, eftersom konkurrerande appen Endomondo dessutom har bättre live-uppdatering, med möjlighet för kompisarna att ge feedback i dina hörlurar medan du springer.

Båda apparna är dock väldigt lika varandra i grundfunktionerna. En sak som verkar vara bra med Runkeeper är att man kan ställa in mer i detalj hur röst-coachningen ska skötas, om du ska få en statusrapport i hörlurarna varje kilometer, varje halv kilometer eller kanske varannan minut. (Med Endomondo blir det alltid varje kilometer.)

Även med Runkeeper kan man sedan på webben få detaljerad information om sin senaste runda, nästan exakt likadant som med Endomondo faktiskt, liksom följa statistik för sina träningskilometrar per vecka eller månad. Även att lägga in genomförd träning manuellt (eller importera från en Garmin-löpklocka) fungerar på samma sätt som med Endomondo.

Runkeeper saknar dock (till skillnad från Endomondo) möjligheten att koppla ihop programmet med ett pulsband. Men det känns för mig personligen som mindre viktigt än att Runkeeper vill ta ut en extraavgift på 5 dollar i månaden för live-möjlgheten.

Däremot är Runkeeper lite bättre integrerat med Facebook, vilket är väldigt trevligt. Bland annat använder Runkeeper ”Facebook Connect”, så att Runkeepers webbsajt automatiskt känner av vilka av dina Facebook-kompisar som har Runkeeper, och lägger upp dem som vänner även på Runkeeper-sajten.

Om du låter Runkeeper automatiskt posta dina träningsrundor till Facebook så blir posteringen också väldigt snygg, eftersom Runkeeper lägger med en liten kartbild över var du sprungit direkt i Facebook-postningen – och dessutom kan du lägga till en liten kommentar till träningsrundan, som också läggs med.

Vilken är bäst?

Som helhet tycker jag Endomondo är lite bättre än Runkeeper, mest tack vare små små detaljer som en smart nedräkningsknapp när man ska börja springa, men också för den trevliga live-funktionen som man får på köpet. Att man kan koppla ihop Endomondo med ett pulsband känns också bra, men det är nog trots allt inte majoriteten av vardagsjoggarna som är ute efter den funktionen.

Om jag skulle välja mellan de två skulle jag välja Endomondo trots allt. Men i stället väljer jag nog nu att köra båda apparna samtidigt. Jag ställer helt enkelt in så att Endomondo tar hand om röstinstruktionerna, live-rapporteringen och träningsdagboken. Och låter Runkeeper sköta rapporteringen efter rundan till Facebook. Det gäller att plocka russinen ur kakorna, välja det bästa från två appar helt enkelt. (Och så låter jag musikspelaren och Sveriges Radio Play sköta övrigt ljud under rundan, många appar blir det att ha igång…)

Nöjer du dig inte med Google Maps för navigering med mobilen? Lugn, det finns fler alternativ.

Gps finns i alla Androidmobiler, men vill man vara säker på att hitta rätt behövs fler funktioner än vad Google Maps erbjuder. Google Maps saknar fortfarande riktiga körinstruktioner för svenska vägar, men det finns andra skillnader som kan motivera priset för en navigatorapp.

Flera appar ger dig möjligheten att installera kartorna på minneskortet. Datapriserna är fortfarande höga på utlandsresan, så förinstallerade kartor kan spara stora pengar. Gränssnitten i apparna tar också upplevelsen närmare en fristående navigator – Navigon har till exempel nästan exakt samma utseende på Android som i sin toppmodell 8450.

På en förhållandevis liten marknad som Sverige kan apparna också ligga steget före Google när det gäller finesser. Trafikinformation och databaser över fartkameror är två områden där det gäller att programutvecklarna har de lokala kontakterna.

Copilot Live
På andra sidan Öresund är Copilot det stora navigatorprogrammet och nu börjar det göra sitt intåg även här. Copilot har ett välgjort gränssnitt med tydliga och anpassningsbara informationsfält – till exempel tid, sträcka, position eller närmaste stad. Copilot har en webbtjänst där man kan följa ett fordon i realtid och skicka meddelanden från webben direkt till navigatorprogrammet. Kanske mer roligt än användbart för de flesta, men till nytta för mindre åkerier och budfirmor. Jag hade dock hellre sett att Copilot aktiverat sin trafikinformationstjänst och söktjänst även i Sverige. Förutom webbtjänsten har Copilot en Facebook-koppling och väderprognoser.

Navigon
Navigon har lyckats bra med att återskapa upplevelsen från sina fristående navigatorer i ett program för mobilen – exempelvis riktiga 3D-vyer där vägarna ritas upp efter höjdskillnaderna i landskapet. Navigon har en talsyntes som läser upp namn på gator och skyltar – en riktigt bra funktion som tyvärr är ovanlig i mobilprogrammen. Onlinetjänsterna inkluderar trafikinformation även i Sverige samt väder och Google-sökning. Googlesökningen är dock inte lika vass som exempelvis Eniro. Programmet kommer bäst till sin rätt på utlandsresan – ef-tersom kartorna ligger installerade på minneskortet behövs det bara minimala dataöverföringar i mobilnätet.

NDrive
Ndrive har ett tydligt och snyggt navigatorläge, med en kartvisning som är inte helt olik gräns-snittet i Garmins nüvi-enheter. Nedanför kartbilden finns en instrumentpanel med tider och avstånd samt en vägmärkesinspirerad symbol för nästa manöver på rutten. Huvudmenyn är bra med tydliga ikoner, men för skärmtangentbordet och för inställningar använder programmet hemmasnickrade lösningar som inte fungerar lika bra som operativsystemets standard. Trafikinformation är utlovat i den kommande version 10 medan andra onlinefunktioner bara finns för Spanien och Portugal.

Wisepilot
Appellos navigatorprogram finns under flera namn i Sverige: Telia Navigator, Telenor Navigation och Wisepilot. Startskärmen består av en meny som toppas av de viktigaste funktionerna – söksidan och kartvyn. Sökfunktionerna är kopplade både till vanliga intressepunkter och till andra databaser, bland andra Eniro. Teliaversionen har även sökning på resor i storstädernas lokaltrafik. Alternativet »Nära mig« rangordnar träffarna efter avstånd, med kategorier som restauranger, bankomater, sevärdheter och dylikt. Intressepunkter som finns i Eniros databas listas även med öppettider, telefonnummer och omdömen. Trafikinformation och fartkameror ingår i abonnemanget.

Vi har pratat rätt mycket musik, spel och annat kul på den här bloggen. Nu blir det tillfälligt avbrott från det, och väldigt mycket fokus på nytta. För även om vi ofta pratar om facebook och annat skoj, så kan just mejl i mobilen vara något av det viktigaste för många av oss. Därför har jag ofta stört mig på att Androidlurar ofta erbjuder sina användare ganska dåliga email-program.

Nu pratar jag alltså inte om att använda den privata mejlen på Gmail. Det fungerar såklart riktigt bra, det är ju Google som gjort systemet, så att Google-mejlen funkar finfint är väntat.

Men så har vi ju det här med jobbmejl, som för många av oss ligger på någon exchangeserver, och där vi gärna vill kunna göra inställningar för att under arbetstid snabbt kunna få koll på inkomna mejl.

Jag kanske låter lite störd när jag säger att jag blev smått lycklig över ett mejlprogram, men lite lyckokänslor fick jag allt när jag första gången började använda mejlprogrammet Touchdown. Helt enkelt för att programmet enkelt ställde in sig perfekt mot förlagets mejlserver – och dessutom lät mig konfigurera allt exakt som jag ville ha det.

Men först något om visningen av mejl. Många program knasar till e-post som innehåller bilder och formaterad text (HTML-mejl), så att texten helt försvinner eller blir förvrängd. Med Touchdown kan jag läsa även nyhetsbrev och andra formaterade mejl.

Touchdown börjar med att detektera vilken version av Exchange mejlservern du använder kör. Om det finns stöd för Activesync och push email kan man köra det också, så att mejl poppar upp direkt i telefonen när de kommer. Jag ställde också in att jobbmejlen bara hämtades automatiskt under vanliga arbetstider. Det finns hur många inställningar som helst, och det är lite av programmets styrka.

Det finns också två olika widgetar som kan läggas på startskärmen, där man ser avsändare och ärende-rad på de senaste inkomna mejlen.

Bland de mer avancerade funktionerna finns också möjligheten att helt rensa sin mobil från all lagrad info som tankats ner från Exchange-servern, genom att bara skicka ett mejl till sin egen mobil med kommandot ”TDKILL” och ett lösenord. Man kan också som tillval formatera om hela mobilens minneskort.

Den som även vill att programmet synkar kalender och kontakter till och från Exchangeservern kan göra även detta, men där brukar nyare Android-mobiler enligt min mening klara uppgiften ganska hyggligt.

Push mail, bra visning av mejl, välfungerande widgetar och en riktigt bra synkning mot Exchangeservern är obligatoriskt för ett välfungerande jobbmejlprogram tycker jag. Men det som gör att Touchdown lyckas bättre än med det nödvändiga är ändå alla inställningsmöjligheterna, både för att formatera, skicka, ta emot och synka. Specialfunktioner som intervaller för när mejlen ska hämtas och möjlighet att radera känslig information via fjärrkommande gör att det känns lagom business-mässigt för oss som använder mejl flitigt i jobbet.

En gratis 30-dagarsversion ligger på Android Market. Priset för en uppläsningsnyckel till programmet (som behövs när de 30 dagarna är slut) ligger på 20 dollar, cirka 140 kronor.

Okej, jag följer julkalendern på SVT varje dag med barnen. Men den mest gastkramande julkalendern för i år är nog ändå den som började igår – de arga fåglarnas julkalender.

Den finländska mobilsuccén Angry Birds vet inga gränser, och tillverkaren Rovios gratis-kalender bjuder på en ny bana varje dag fram till julafton.

Här är banorna pepprade med iskuber, klappar och julgranar, och hela spelet är utformat som en digital julkalender.

Man får dock inte igång de 24 banorna förrän rätt dag i december – luckorna/banorna är låsta så att man får en ny bana varje dag. Det där går säkert att fuska sig runt genom att ställa om mobilens klocka, men något så otillåtet skulle jag aldrig göra. När till och med mina barn kan hålla sig från att öppna kalenderluckorna i förväg borde väl jag också lyckas?

Saknar du alla sköna mp3-spelare i datorn, winamp med snygga (eller galna) skal och bra equalizer? Nu är musik-apparna tillbaka – i Androidmobilerna – och bättre än någonsin.

Winamp är en av de datorprogram som för mig mest ger mig nostalgivibbar till 90-talets sköna pc-värld. Man fyllde datorn med mp3-musik (gärna via den geniala pionjären på webbmusik Napster), och det var Winamp som skötte uppspelningen av låtarna i datorn.

Omåttligt populärt var olika skins till Winamp, för att få programmet att se ut och fungera precis som man ville. Mölligheten att ställa in olika styrka på ljudfrekvenserna via inbyggd equalizer var förstås också något som man njöt kraftfullt av.

Nu finns alltså Winamp till Android. Inte bara det – har du en Windowsdator är det hög tid att du återupplever Winamp även på den. Winamp i telefonen kan nämligen synka musiken sladdlöst via wlan. Det fungerar faktiskt riktigt bra, men det krävs att man har en pc med Winamp på. Synka mot Winamp i datorn kan man även göra via usb-sladd, om man föredrar det framför wlan.

Winamp har också en bra widget att lägga på startskärmen, där man förutom att bläddra bland låtar och pausa kan exempelvis koppla på repeat-funktionen när man går igång på någon musikalisk goding.

Men Winamp är inte det enda som ger vibbar av 90-talets mp3-frossa just nu. Android-appen Poweramp släpptes härom veckan, strax efter Winamp. Som mp3-spelare tycker jag att Poweramp är överlägset allt annat man provat på Android. Bäst av allt är att den har en väldigt kompetent equilizer, för att ställa in ljudet så som man vill ha det. Det finns också ett 10-tal förinställda ljudlägen, exempelvis med extra bas eller anpassat för jazz.

Poweramp har också teman, så att man kan få programmet att se lite olika ut, men det verkar inte finnas så mycket att välja bland. Inte riktigt som Winamp i vanliga datorn alltså. Däremot är Poweramp makalöst funktionsfylld som mp3-spelare. Vansinnigt överlägsen den som följer med som standard i Androidtelefonerna. Det finns förstås ”repeat” och ”shuffle”-funktioner, men man kan också välja om man vill repetera bara en viss låt, eller låta programmet slumpvälja låtar i en viss mapp.

Man kan också välja vilka musikfoldrar som finns för att slippa få ringsignaler och annat ljud automatiskt inlagt i musikbiblioteket. Men det finns också en väldig massa ytterligare funktioner, som är riktigt bra. Till exempel kan man ställa in telefonen på att ladda ner album-omslag på mp3-låtar som inte har albumomslag inlagda, så blir musikbiblioteket lite snyggare. En annan smart sak med Poweramp är att man kan göra headset-inställningar, så att musiken som standard pausas direkt, som på en ipod.

Både Winamp och Poweramp har för övrigt stöd för så kallad scrobbling till Last.fm, om man vill tipsa sina vänner om vilka musikfavoriter man har just nu.

Namn: Poweramp
Pris: Gratis eller 34 kr i fullversion
Betyg: 8/10

Namn: Winamp
Pris: Gratis
Betyg: 7/10

Evernote är ett fantastiskt användbart program. Du kan skapa och redigera anteckningar av alla möjliga slag på mobilen eller på datorn, och få dem automatiskt synkade mellan varandra. Jag använder Evernote till allt från min receptsamling till mötesanteckningar.

Desktop-programmet är ett riktigt snyggt och kraftfullt textredigeringsprogrammet. Androidversionen var väl… man kan säga att det fyllde sitt syfte. Men det var varken särskilt snyggt eller elegant. Det var småjobbigt att redigera texten i anteckningar och att söka på taggar, men själva grundfunktionen var ju så bra att man hade överseende med bristerna i utförandet. Åtminstone om man lät bli att snegla på den betydligt elegantare Iphone-versionen.

Men nu har en ny version av Evernote för Android släppts, och det är ett rejält ansiktslyft. Vi Androidanvändare har ändligen fått det program för online-anteckningar som vi förtjänar. Det är inte lätt att räkna upp vad som är nytt, för i stort sett allt är utbytt. Startsidan innehåller val där man snabbt kan skapa anteckningar, söka efter anteckningar, eller vilket man bittert saknade förut, bläddra bland anteckningar och taggar.

När man bläddrar runt bland anteckningarna visas de som miniatyrer, och om man går in i en anteckning är det inte längre hopplöst att få markören att hamna där man vill ha den. Det är också väldigt lätt att ta bildanteckningar, med en direktlänk till kameran. Det finns en widget, som i praktiken är en serie genvägar till att skapa anteckningar i text- ljud- eller bildform, samt att söka på anteckningar. Du kan också skapa en genväg direkt till en specifik anteckning, men det finns inget sätt att visa innehållet i en specifik anteckning på startskärmen i läsbart skick.

I gratisversionen av Evernote ligger anteckningarna inte lagrade lokalt i mobilen. För det får man betala för premiumversionen.

Menar du allvar när du inleder med denna fras, om du talar alldeles för fort eller alltid drar över tiden, finns det faktiskt en Android-app som kan vara till nytta. Den svenskutvecklade appen heter Pacetalker.

Konceptet är enkelt men smart. I programmet skriver du ner det du ska säga, ordagrant eller i stolpform, i olika punkter som ligger som pratbubblor i programmet. Du kan förstås sortera om bubblorna vid behov. Trycker du på en bubbla förstoras texten så den blir lättare att läsa.

Nu till det finurliga: Du kan även lägga in tidsmarkörer vid olika pratbubblor. Om du till exempel har ett 15 minuters anförande kanske du vet att du måste ha kommit till slutsatserna efter 10 minuter och det är dags för frågor vid 12 sätter du in tidsmarkörer vid dessa bubblor. När du sedan trycker på bubblan håller den reda på hur du ligger till i tiden och bubblan får en färg. Grönt betyder att du ligger bra i tiden, blå betyder att du måste snabba på litet, gult betyder att du har pratat för fort.

Att mata in ett helt tal på skärmtangentbordet på telefonen kanske inte är optimalt, men som för så många andra Androidprogram finns det även en webbtjänst du kan synka mot. På http://www.pacetalker.com kan du skapa ett konto som du sedan synkar mot din telefon. Här finns ett webbrränssnit för att skriva in och redigera tal, betydligt bekvämare än att använda mobilskärmen.

Bland inställningarna hittar man möjlighet till vibrationssignaler när man har en minut kvar eller har dragit över tiden. I en planerad framtida version ska det gå att importera och exportera anteckningar från Powerpoint-presentationer. Gratisversionen av programmet tillåter bara upp till tio anteckningar per anförande. Betalversionen som kostar 20 kronor har inte denna begränsning.

Det finns gott om katalogprogram till Android, för den som till exempel vill hålla ordning på sin filmsamling, sina recept eller sina lösenord. Men då får man hålla till godo med de förvalda fält som den som gjort appen tänkt ut. Kanske vill man ha med regissören av filmen i katalogen också?

För den som verkligen gillar att hålla ordning på saker och ting finns det ingen ersättning för en riktig databas. I en databas väljer man själv vilka fält som ska finnas, till exempel (för en receptsamling) namn, antal portioner, ingredienser, tillagningstid och instruktioner. Fälten kan vara siffror, text, drop-downmenyer, betyg med mera.

Till Smartphones har det länge funnits ett begränsat utbud av databaser. Främst är väl kanske Handbase, som funnits till Iphone, Symbian och Windows Mobile en tid, och nu även till Android. Alternativet heter Memento, som är utvecklat speciellt för Android.

När man använder Handbase märker man rätt omgående att det inte är utvecklat specifikt för Android. Tänket i menyerna är väldigt annorlunda mot man är van vid från Androidprogram, och känns i ärlighets namn inte särskilt elegant. Inte för att det är en kopia av programmet för andra plattformar, Handbase skiljer sig faktiskt en hel del mellan Android, Iphone och Symbianversionerna.

Det finns 19 olika fälttyper, från text, heltal, decimaltal, datum och så vidare till drop-downmenyer med förvalda värden. Ett av programmets styrkor är möjligheten att länka till andra informationskällor, för den som vill bygga sin egen företagslösning kring sin mobila databas.

Men särskilt snyggt blir det aldrig, och det känns väldigt yxigt att man till exempel manuellt måste sätta vilken bredd varje fält ska få på skärmen. Annars finns de flesta databasfunktioner man väntar sig, till exempel möjligheten att välja mellan olika förkonfigurerade vyer och att filtrera delar av innehållet (till exempel om man bara vill se soppor i en receptsamling).

Det finns ett desktop-program som man kan använda för att redigera sina databaser på datorn om man tycker att det blir för yxigt i mobilen, men till Androidversionen finns det inget självklart elegant sätt att synkronisera databasen mellan mobil och dator. Man får plugga in telefonen och öppna filen helt enkelt.

Memento är ett mindre etablerat alternativ, men det grafiska gränssnittet känns betydligt piggare och bättre anpassat för Android. Instruktionerna till programmet är inte de tydligaste, så det blir mycket trial and error, men om man bara tar sig tid att prova sig fram kan man inte bara få en katalog över till exempel sin spelsamling, man kan få den riktigt snyggt presenterad också.

Liksom för Handbase finns det ett stort antal möjliga fältvärden, inklusive både ljud och bild. Tänket med filter och vyer är litet annorlunda än i Handbase. Man kan inte förkonfigurera olika filter, men man kan gå in och ställa in olika egenskaper som ska filtreras. En trevlig funktion är möjligheten att gruppera fält på en viss egenskap, till exempel alla filmer av en viss regissör i DVD-samlingen. Man saknar funktioner som möjligheten att filtrera på siffer- och checkboxfält eller sortera på mer än ett fält i taget, men utvecklaren av Memento spottar ur sig nya versioner med uppdaterad featurelista rätt regelbundet.

Det finns inget desktop-program att synkronisera Memento med, men däremot kan man koppla sina databaser till Spreasheets på Google Documents. Det är kanske inte världens elegantaste lösning att redigera databaser i, men för större textmängder är det ett bekvämare inmatningsalternativ, och det är skönt att kunna använda synkroniseringen som backupfunktion.

Memento finns i en reklamfinansierad gratisversion och kostar annars 65 kronor, vilket även är priset för Handbase. Om man inte vill utveckla företagssystem till mobilen eller behöver någon specifik feature som bara finns i Handbase tycker jag att Memento är att föredra.

Tagg till Handbase.

Tagg till Memento.

Skandiabanken är inte först med en bankapp för Iphone. Swedbank, SEB, Handelsbanken och Nordnet hör till banker med egna Androidappar. Skandiabanken har dock en lite annorlunda inriktning på sin applikation och kopplar den främst till Visa-kortet istället för bankkontot. Den främsta funktionen är att man kan göra en överföring från ditt Visa-kort i Skandiabanken till valfritt annat Visa- eller Mastercard-kort. Det kan vara bra om du är skyldig en kompis pengar eler enkelt vill dela på en nota utan att krångla till det.

Först och främst måste du vara kund i Skandiabanken och ha ett Visa-kort där för att komma in i appen. Det hela går till så att du i appen anger mobilnumret till den du vill ge pengar och även anger de första siffrorna i deras kortnummer. När du sedan fyller i ett belopp och bekräftar får mottagaren ett sms som han eller hon ska svara på. Hon fyller i de sista siffrorna i kortnumret tillsammans med giltighetsdatumet. Det är givetvis för att hon inte ska tvingas ge dig hela sitt kortnummer och med informationen från både dig och betalningsmottagaren har Skandiabanken hela numret och kan göra överföringen.

Med i appen (mer info hos Skandiabanken här) finns även möjlighet att ladda ett kontantkort samt se ditt kortsaldo och köphistorik.

Än så länge är Android Market för svenskar begränsat till gratis-appar. Åtminstone om man inte ”rootat” sin telefon. Det är synd, inte minst om man gillar bra spel i mobilen. För några av de bästa spelen är nämligen just betal-appar. Det gäller till exempel det svenskutvecklade bilspelet Raging Thunder 2 (som bara finns i en kort demoversion för oss svenskar).

Min favorit just nu är ett (till första intrycket) ganska simpelt basketspel. Det heter Basketball Lite och det fiffiga är att det efterliknar bollkänslan som man har vid vanlig basket, när hjärnan ska kalkylera avstånd, hastighet och vinkel. Fast här drar och klickar man ju bara med fingret på pekskärmen. Enkelt och genialt för kortare stunder. Basketball Lite har också den trevliga egenskapen att man kan spela det online mot konkurrenter, som då parallellt försöker sätta sina bollar i basketkorgen.

Är du svag för klassikern Bejeweled så finns det för Android det snarlika spelet Jewels. Det är ett kul tidsfördriv, men i den kategorin finns ett spel som överglänser de andra: Bonsai Blast. Det senare är också det ett gratisspel, men med en grafik och finish som känns mer än vad man är van vid på gratisspel. Konceptet från andra juvelspel är sig likt, det vill säga att juveler av samma färg ska samlas intill varandra för att – poff – försvinna. Men här är vädrets makter och rörelser över landskapet inblandade på ett kul sätt.

Battleships är ett annat spel med klassiker-känsla. Sänka skepp helt enkelt. Fast det spelas emot telefonen. Här känner man dock att telefonen inte kommer till sin rätt som spelsällskap. Sänka skepp spelas nog bättre på rutat papper mot en fysisk motspelare. Den lilla gratis-appen Chess är däremot ett av tänkarspelen som jag tycker funkar att köra på mobilen.

Apropå klassiker så har en av favoriterna bland mina barn när de snott åt sig en Android-telefon varit Labyrinth Lite. Det är alltså ett klassiskt rulla-kulan-spel där man ska undvika att tappa ner den i hålen i träplattan. Styr gör man förstås genom att vicka på telefonen så att rörelsesensorerna i telefonen får känna åt vilket håll du lutar luren. En annan barnfavorit är Break The Blocks, ett klassiskt studsa-boll-mot-brickor-spel.

Någon av er läsare som har mer kvalificerade spelförslag? Vi får hålla tummarna för att Google snart gör verklighet av löftet om betal-appar även för oss svenska Android-användare. Då får vi kanske avnjuta lite vassare spel än dessa.