Jag vill alltid vara uppdaterad om de senaste nyheterna och det är nog det jag mest använder min mobiltelefon till. Nu har jag fått ytterligare ett sätt att göra det eftersom CNN precis släppt sin app för Android. Den fanns tidigare endast i en version för Android-plattor, men nu finns alltså telefon-versionen här.
Appen som för övrigt är gratis att ladda ner är på engelska som CNN i övrigt och ger dig en översikt av nyheterna just nu. De flesta av nyheterna är bara med text och bild, men ungefär var fjärde, femte nyhet är ett kort videoinslag. Sedan ska man även kunna följa stora nyhetssändningar live i telefonen, men det är alltså bara när något stort händer och inte just när jag testat appen nu.

Menyn visar de olika lägena och här kan man hitta dels de nyhetsrubriker jag nämnt, man kan få de senaste videoklippen samlade, man kan lyssna på nyhetssändningen från amerikanska CNN Radio och man kan ta del av och själv skicka in film och foto till CNN via deras tjänst Ireport där tittarna akn skicka in sina egna nyhetsbilder och filmer.

Det är videoklippen som är det bästa med appen kombinerat med möjligheten att få nyhetsflash levererade till telefonen från CNN så fort det händer något. Det aktiverar du i inställningarna för appen eller när du startar den för första gången.

Okej, jag är en junkie när det gäller uppslagsverk. Oavsett om det är Encyklopedia Britannica eller Nationalencyklopedin kan jag utan problem slå upp i stort sett vilken artikel som helst och drömma mig in i den nördiga och nischade faktatext som råkar finnas just där.

Men Nationalencyklopedin i all ära – det är ju Wikipedia som har blivit något av ett standarduppslagsverk i den digitala världen, och det gäller även mobiler. Att surfa till Wikipedias mobila sajt är såklart en möjlighet. Men uppslagsverk blir ju ännu mer lättanvända om man kan göra bokmärken, få överblick över kapitel med mera. Så för Wikipedia är det appar som gäller, för min del. Och det är två appar som jag tycker funkar bäst för att avnjuta Wikipedia i mobilen: Wikidroid och Wapedia.

Båda de här apparna kan ställas in exempelvis så att svenska Wikipedia blir det uppslagsverk som används.

Wikidroid är egentligen den av de två som jag tycker fungerar bäst som riktigt uppslagsverk. Framför allt gillar jag att jag kan lägga in bokmärken, om jag sitter och håller på och plöjer många artiklar samtidigt. Med Wikidroid är det också lätt att växla mellan olika språkversioner av Wikipedia med hjälp av ”Swap Language”-funktionen.

En annan väldigt charmig funktion med Wikidroid är knappen ”Random artikle”. Du kanske inte visste hur kul det var att läsa om malfiskar eller konvenansäktenskap? Tur då att Wikidroid letade upp de artiklarna åt dig med hjälp av slumpen.

Den andra Wiki-appen – Wapedia – var den Wiki-app som jag först kom i kontakt med, och den har funnits länge länge. En fördel jämfört med Wikidroid är att Wapedia är reklamfri (fast med Wikidroid behöver man bara betala en tia för den reklamfria versionen, inte mycket att gnälla om egentligen).

Wapedia har en bra lösning för att sortera Wiki-artiklar efter kapitel, med enkel möjlighet att via en rullgardinsmeny bläddra bland kapitlen. Annars överväger fördelarna med Wikidroid.

I grunden är förstås båda apparna mest av allt ett webbfönster som visar Wikipedia. Men för oss som gillar att använda Wikipedia ofta är apparna ändå tack vare sina små finesser bättre än att surra med vanliga mobila webbläsaren.

Slutligen måste jag tipsa om en tredje möjlighet för oss Wiki-nördar: Google Maps. Med Google Maps i Android kan man numera bläddra bland Wikipedia-artiklar utifrån kartan. Det enda som krävs är att du klickar på knappen för ”lager” uppe i skärmens övre högra hörn. Sedan aktiverar du Wikipedia-lagret (välj fler lager – ”more layers” – om du inte får upp wikipedia-valet). Då ser du små W-symboler överallt på kartan där det finns en länk till en Wikipedia-artikel. Riktigt fiffigt! Lite synd dock att det bara är engelska wikipedia-artiklar som kan visas med detta extralager i Google Maps.

Messar är en av de saker vi gör allra mest med våra mobiler. Så jag passade på att titta närmare på några appar som gör messandet lite roligare. Redan när mobilsystemet Android var purfärskt dök programmet ”chomp sms” upp som en av de populäraste aplarna i programbutiken Market. Inte så konstigt kanske. Finns det något viktigare med mobilen än att kunna mässa smidigt och stiligt?

Chomp SMS är ett program där man kan få sina att se ut som man vill. Man kan få pratbubblorna att se ut som på Iphone eller på något annat vis, man ställer in färg och stil helt själv. Det finns också ett flertal fiffiga extrafunktioner – till exempel att man kan hålla inne telefonens sök-knapp någon sekund var man än är i telefonmenyerna för att direkt få upp ett skapa-nytt-sms-fönster.

När man far ett sms fixer Chomp-appen också (om man ställt in programmet så) att det dyker en popup-ruta på skärmen, där man snabbt kan läsa meddelandet och sedan klicka på done, later eller reply. Chomp har också en inbyggd tjänst för att skicka billiga sms via mobilt internet.

För alla som vill trixa och skaffa sig en snyggare sms-meny i Android-luren så har Handcent SMS länge varit det givna alternativet till Chomp SMS. Handcent är betydligt mer avancerat och fullspäckat med funktioner. Dessutom får man den helt svenskspråkig, om man tankar ner den till en Android-mobil som har svenska inställt som språk. Snyggt.

En av de fiffiga funktioner som man kan göra med Handcent sms är att prata in ljud, som skickas iväg som ett mms. Det finns också en del förinställda snabbtexter att kasta iväg, som ”jag blir lite sen” och ”var är du?”. Över huvud taget finns det väldigt många fler möjlighets, kanske fler än man behöver. Man kan bland annat skicka iväg ett ”location”-meddelande, med en länk till sin egen position på en karta.

Även med Handcent SMS får man upp en popup-ruta vid inkommande sms, och här kan man direkt i rutan snabbt skriva ihop ett sms-svar, eller välja bland sina snabbtexter.

En tredje app på det här området är ”Go sms”. Det är en app som tar mindre plats på telefonminnet och över huvud taget är simplare – men också lite snyggare och stilrenare. Här finns inga extrafunktioner, men däremot flest ”teman”, alltså möjligheten att ställa in olika utseenden på sms-menyn.

Slutligen: En liten app för dig som inte vill ändra på sms-menyns utseende, men vill få möjlighet att enkelt skicka ljud: prova voice sms.

Chomp SMS
Pris: Gratis
Funktioner: Snyggare sms-meny, popup vid inkommande sms, skapa nytt sms var du än är i Android.

Handcent SMS
Pris: Gratis
Funktioner: Snyggare sms-meny, popup vid inkommande sms, snabbtexter, svenska menyer, skicka ljud-mess, skicka kart-position, skicka stora filer med mera.

Go SMS
Pris: Gratis
Funktioner: Snyggare sms-meny

Voice SMS
Pris: Gratis
Funktioner: Skicka ljud-mess

Vem har inte använt sin mobil som ficklampa? Jag har i varje fall gjort det i många år, genom att använda skärmens ljus i mörkret ibland. Ett problem kan vara att hålla skärmen igång eller tillräckligt ljus. Det finns dock en bra app som fixar det.

Men först tänkte jag nämna en ännu bättre lösning. För allra helst skulle man ju vilja använda mobilens fotolampa, när en sådan finns. Eller hur? Då får man ju rejält med ljus. Det finns en suverän app som fixar det. Den heter Tesla LED, och plockar fram en lågenergilampa på skärmen. Ett klick på lampan så tänds fotolampan. Tills dess att du släcker den med ett nytt klick. Bland programmets extrafunktioner finns bland annat möjligheten att skriva text som blinkas iväg som morse-kod. (Men är det någon som kan ens tyda SOS i morse-kod nuförtiden?)

Tesla LED har också en liten widget, så att det räcker med ett klick på symbolen på hemskärmen för att sätta på eller stänga av ficklampan.
Det finns dock ett krux: För att åtkomsten till mobilens fotolampa ska funka krävs att mobilen har Android 2.2 eller färskare Android-version. Jag har kört flitigt med Nexus S på sistone (som kör Android 2.3) men med till exempel en gammal Sony Ericsson X10 fungerar inte Tesla LED.

Då kan man i stället ha viss glädje av en annan app, som heter Light My Way. Det är en riktigt bra app för att lysa upp med hjälp av mobilskärmen. Man ställer in ljusstyrka och färg i appell, och så bockar man i att skärmen inte ska gå ner i strömsparläge (slockna av inaktivitet).

Sedan är det bara att lysa upp den där skogsstigen eller boken du läser under täcket. Se bara till att ha laddat mobilbatteriet!

Tesla LED:

Light My Way:

För ett par år sedan imponerade Sony Ericsson med funktionen Track-ID, som gjorde att du bara behövde hålla upp telefonen för att få veta vad det var för bra låt du hörde på caféet. Telefonen spelade in en snutt av ljudet och kunde trots bakgrundsoljud identifiera låten.

Nuförtiden finns det flera alternativa program som klarar samma sak, och ett av de mest populära till Android är Shazam. När shazam identifierat låten erbjuder den ett antal alternativ vad man vill göra härnäst, till exempel googla den eller leta efter musikvideon på youtube. Och nu kan man alltså även spela upp låten med Spotify.

Förutsättningen är dels förstås att man har Spotify installerat i mobilen (och därmed också ett Spotify Premium-konto för 99 kr/mån), dels att man har betalversionen av Shazam, Shazam encore, som när detta skrivs kostar 32 kronor.

Att börja träna är ett av de vanligaste nyårslöftena. Därför är det inte så konstigt att en av de vanligaste tränings-apparna – Runkeeper – nu kampanjar med att man kan ladda ner Runkeeper Pro gratis fram till sista januari.

Att träna blir ju roligare om man får passa på och leka med sina elektroniska leksaker samtidigt, eller hur? Om man dessutom kopplar sina tränings-appar till Facebook (eller Twitter) och andra kompisar så kan man puffa varandra till att träna flitigt. Så här kan det till exempel se ut med träningsappen Endomondo:

Att vara ute och jogga eller cykla med en Android-app som sällskap handlar alltså om att använda mobilens GPS till att hålla koll på hastighet och annat medan du springer, och kanske ge lite positiv feedback i hörlurarna.

Jag bestämde mig därför i söndags – dagen efter nyårsdagen – för att testa Runkeeper. Dessutom testade jag parallellt en intressant danskutvecklad tränings-app – Endomondo.

Endomondo har funnits ganska länge, och finns för fler mobilsystem än Runkeeper. Det innebär att dina kompisar också kan köra Endomondo, oavsett om de har Android, Symbian, Iphone OS, Windows Phone eller Blackberry i sina mobiltelefoner.

Runkeeper däremot började som en Iphone-app, och finns än så länge bara för Iphone och Android (såvitt jag vet). Å andra sidan verkar de flesta som sportar med Iphone ha just Runkeeper, eftersom den var först ut på Iphone.

Endomondo

Låt oss börja med Endomondo. Det känns som en app som verkligen utvecklats till att klara av väldigt mycket. I somras släpptes även stöd för att koppla ett pulsband till appen (kan köpas från Endomondos webbsajt för 70 Euro).

Grunden för Endomono och alla andra träningsappar är att man klickar på startknappen när man börjar jogga (eller cykla eller åka skidor), och sedan följs hastighet, joggad distans med mera med siffror på skärmen – och på en karta.

Det jag gillar med Endomondo är nog dels enkelheten i själva appen, med bra lättåtkomliga knappar på skärmen, och smarta extrafunktioner. Den roligaste extrafunktionen är möjligheten för kompisar att följa dig live i realtid när du springer. För att de ska veta att du joggar kan du till exempel aktivera en postning till Facebook från Endomondo, som går ut automatiskt på Facebook i samma ögonblick som du klickar på programmets starta-träning-knapp. Genom att klicka på en länk kan kompisarna sedan följa dig live, och dessutom kan de direkt från Endomondo-sajten skriva in en hälsning (på engelska) som läses upp av en engelsk röst till den som är ute och springer.

Fast då gäller det ju att man har lite kompisar också som tycker det är kul att peppa dig när du är ute och joggar. Och att du aktiverar facebook-postningen så kompisarna vet att du är ute och springer.

Endomondo gjorde i höstas en rejäl uppdateringen av hur deras webbsajt fungerar, och nu får man verkligen en komplett laddning med information om sin träningsrunda. Alltifrån en tidsaxel där du kan se backar (höjd över havet) och hastighet parallellt, till en karta där du kan följa hastighet kilometer för kilometer. Dessutom finns en statistikfunktion där man kan se hur mycket man tränat vecka för vecka. (På samma sätt kan du kolla upp Endomondo-vännernas träningsrundor.)

Det går också att manuellt lägga in en genomförd träning, om du missat att ha igång Endomondo, eller till exempel sprungit på ett löpband. Man kan också importera en träningsrunda från Garmins löparklockor.

Runkeeper

Runkeeper påminner om Endomondo, men det saknas några funktioner. Mina kompisar kan inte följa mig live på webben när jag springer – om jag inte betalar 5 dollar i månaden eller 20 dollar per år för den extrafunktionen. Och det känns lite dumt, eftersom konkurrerande appen Endomondo dessutom har bättre live-uppdatering, med möjlighet för kompisarna att ge feedback i dina hörlurar medan du springer.

Båda apparna är dock väldigt lika varandra i grundfunktionerna. En sak som verkar vara bra med Runkeeper är att man kan ställa in mer i detalj hur röst-coachningen ska skötas, om du ska få en statusrapport i hörlurarna varje kilometer, varje halv kilometer eller kanske varannan minut. (Med Endomondo blir det alltid varje kilometer.)

Även med Runkeeper kan man sedan på webben få detaljerad information om sin senaste runda, nästan exakt likadant som med Endomondo faktiskt, liksom följa statistik för sina träningskilometrar per vecka eller månad. Även att lägga in genomförd träning manuellt (eller importera från en Garmin-löpklocka) fungerar på samma sätt som med Endomondo.

Runkeeper saknar dock (till skillnad från Endomondo) möjligheten att koppla ihop programmet med ett pulsband. Men det känns för mig personligen som mindre viktigt än att Runkeeper vill ta ut en extraavgift på 5 dollar i månaden för live-möjlgheten.

Däremot är Runkeeper lite bättre integrerat med Facebook, vilket är väldigt trevligt. Bland annat använder Runkeeper ”Facebook Connect”, så att Runkeepers webbsajt automatiskt känner av vilka av dina Facebook-kompisar som har Runkeeper, och lägger upp dem som vänner även på Runkeeper-sajten.

Om du låter Runkeeper automatiskt posta dina träningsrundor till Facebook så blir posteringen också väldigt snygg, eftersom Runkeeper lägger med en liten kartbild över var du sprungit direkt i Facebook-postningen – och dessutom kan du lägga till en liten kommentar till träningsrundan, som också läggs med.

Vilken är bäst?

Som helhet tycker jag Endomondo är lite bättre än Runkeeper, mest tack vare små små detaljer som en smart nedräkningsknapp när man ska börja springa, men också för den trevliga live-funktionen som man får på köpet. Att man kan koppla ihop Endomondo med ett pulsband känns också bra, men det är nog trots allt inte majoriteten av vardagsjoggarna som är ute efter den funktionen.

Om jag skulle välja mellan de två skulle jag välja Endomondo trots allt. Men i stället väljer jag nog nu att köra båda apparna samtidigt. Jag ställer helt enkelt in så att Endomondo tar hand om röstinstruktionerna, live-rapporteringen och träningsdagboken. Och låter Runkeeper sköta rapporteringen efter rundan till Facebook. Det gäller att plocka russinen ur kakorna, välja det bästa från två appar helt enkelt. (Och så låter jag musikspelaren och Sveriges Radio Play sköta övrigt ljud under rundan, många appar blir det att ha igång…)

Nöjer du dig inte med Google Maps för navigering med mobilen? Lugn, det finns fler alternativ.

Gps finns i alla Androidmobiler, men vill man vara säker på att hitta rätt behövs fler funktioner än vad Google Maps erbjuder. Google Maps saknar fortfarande riktiga körinstruktioner för svenska vägar, men det finns andra skillnader som kan motivera priset för en navigatorapp.

Flera appar ger dig möjligheten att installera kartorna på minneskortet. Datapriserna är fortfarande höga på utlandsresan, så förinstallerade kartor kan spara stora pengar. Gränssnitten i apparna tar också upplevelsen närmare en fristående navigator – Navigon har till exempel nästan exakt samma utseende på Android som i sin toppmodell 8450.

På en förhållandevis liten marknad som Sverige kan apparna också ligga steget före Google när det gäller finesser. Trafikinformation och databaser över fartkameror är två områden där det gäller att programutvecklarna har de lokala kontakterna.

Copilot Live
På andra sidan Öresund är Copilot det stora navigatorprogrammet och nu börjar det göra sitt intåg även här. Copilot har ett välgjort gränssnitt med tydliga och anpassningsbara informationsfält – till exempel tid, sträcka, position eller närmaste stad. Copilot har en webbtjänst där man kan följa ett fordon i realtid och skicka meddelanden från webben direkt till navigatorprogrammet. Kanske mer roligt än användbart för de flesta, men till nytta för mindre åkerier och budfirmor. Jag hade dock hellre sett att Copilot aktiverat sin trafikinformationstjänst och söktjänst även i Sverige. Förutom webbtjänsten har Copilot en Facebook-koppling och väderprognoser.

Navigon
Navigon har lyckats bra med att återskapa upplevelsen från sina fristående navigatorer i ett program för mobilen – exempelvis riktiga 3D-vyer där vägarna ritas upp efter höjdskillnaderna i landskapet. Navigon har en talsyntes som läser upp namn på gator och skyltar – en riktigt bra funktion som tyvärr är ovanlig i mobilprogrammen. Onlinetjänsterna inkluderar trafikinformation även i Sverige samt väder och Google-sökning. Googlesökningen är dock inte lika vass som exempelvis Eniro. Programmet kommer bäst till sin rätt på utlandsresan – ef-tersom kartorna ligger installerade på minneskortet behövs det bara minimala dataöverföringar i mobilnätet.

NDrive
Ndrive har ett tydligt och snyggt navigatorläge, med en kartvisning som är inte helt olik gräns-snittet i Garmins nüvi-enheter. Nedanför kartbilden finns en instrumentpanel med tider och avstånd samt en vägmärkesinspirerad symbol för nästa manöver på rutten. Huvudmenyn är bra med tydliga ikoner, men för skärmtangentbordet och för inställningar använder programmet hemmasnickrade lösningar som inte fungerar lika bra som operativsystemets standard. Trafikinformation är utlovat i den kommande version 10 medan andra onlinefunktioner bara finns för Spanien och Portugal.

Wisepilot
Appellos navigatorprogram finns under flera namn i Sverige: Telia Navigator, Telenor Navigation och Wisepilot. Startskärmen består av en meny som toppas av de viktigaste funktionerna – söksidan och kartvyn. Sökfunktionerna är kopplade både till vanliga intressepunkter och till andra databaser, bland andra Eniro. Teliaversionen har även sökning på resor i storstädernas lokaltrafik. Alternativet »Nära mig« rangordnar träffarna efter avstånd, med kategorier som restauranger, bankomater, sevärdheter och dylikt. Intressepunkter som finns i Eniros databas listas även med öppettider, telefonnummer och omdömen. Trafikinformation och fartkameror ingår i abonnemanget.

Vi har pratat rätt mycket musik, spel och annat kul på den här bloggen. Nu blir det tillfälligt avbrott från det, och väldigt mycket fokus på nytta. För även om vi ofta pratar om facebook och annat skoj, så kan just mejl i mobilen vara något av det viktigaste för många av oss. Därför har jag ofta stört mig på att Androidlurar ofta erbjuder sina användare ganska dåliga email-program.

Nu pratar jag alltså inte om att använda den privata mejlen på Gmail. Det fungerar såklart riktigt bra, det är ju Google som gjort systemet, så att Google-mejlen funkar finfint är väntat.

Men så har vi ju det här med jobbmejl, som för många av oss ligger på någon exchangeserver, och där vi gärna vill kunna göra inställningar för att under arbetstid snabbt kunna få koll på inkomna mejl.

Jag kanske låter lite störd när jag säger att jag blev smått lycklig över ett mejlprogram, men lite lyckokänslor fick jag allt när jag första gången började använda mejlprogrammet Touchdown. Helt enkelt för att programmet enkelt ställde in sig perfekt mot förlagets mejlserver – och dessutom lät mig konfigurera allt exakt som jag ville ha det.

Men först något om visningen av mejl. Många program knasar till e-post som innehåller bilder och formaterad text (HTML-mejl), så att texten helt försvinner eller blir förvrängd. Med Touchdown kan jag läsa även nyhetsbrev och andra formaterade mejl.

Touchdown börjar med att detektera vilken version av Exchange mejlservern du använder kör. Om det finns stöd för Activesync och push email kan man köra det också, så att mejl poppar upp direkt i telefonen när de kommer. Jag ställde också in att jobbmejlen bara hämtades automatiskt under vanliga arbetstider. Det finns hur många inställningar som helst, och det är lite av programmets styrka.

Det finns också två olika widgetar som kan läggas på startskärmen, där man ser avsändare och ärende-rad på de senaste inkomna mejlen.

Bland de mer avancerade funktionerna finns också möjligheten att helt rensa sin mobil från all lagrad info som tankats ner från Exchange-servern, genom att bara skicka ett mejl till sin egen mobil med kommandot ”TDKILL” och ett lösenord. Man kan också som tillval formatera om hela mobilens minneskort.

Den som även vill att programmet synkar kalender och kontakter till och från Exchangeservern kan göra även detta, men där brukar nyare Android-mobiler enligt min mening klara uppgiften ganska hyggligt.

Push mail, bra visning av mejl, välfungerande widgetar och en riktigt bra synkning mot Exchangeservern är obligatoriskt för ett välfungerande jobbmejlprogram tycker jag. Men det som gör att Touchdown lyckas bättre än med det nödvändiga är ändå alla inställningsmöjligheterna, både för att formatera, skicka, ta emot och synka. Specialfunktioner som intervaller för när mejlen ska hämtas och möjlighet att radera känslig information via fjärrkommande gör att det känns lagom business-mässigt för oss som använder mejl flitigt i jobbet.

En gratis 30-dagarsversion ligger på Android Market. Priset för en uppläsningsnyckel till programmet (som behövs när de 30 dagarna är slut) ligger på 20 dollar, cirka 140 kronor.

Okej, jag följer julkalendern på SVT varje dag med barnen. Men den mest gastkramande julkalendern för i år är nog ändå den som började igår – de arga fåglarnas julkalender.

Den finländska mobilsuccén Angry Birds vet inga gränser, och tillverkaren Rovios gratis-kalender bjuder på en ny bana varje dag fram till julafton.

Här är banorna pepprade med iskuber, klappar och julgranar, och hela spelet är utformat som en digital julkalender.

Man får dock inte igång de 24 banorna förrän rätt dag i december – luckorna/banorna är låsta så att man får en ny bana varje dag. Det där går säkert att fuska sig runt genom att ställa om mobilens klocka, men något så otillåtet skulle jag aldrig göra. När till och med mina barn kan hålla sig från att öppna kalenderluckorna i förväg borde väl jag också lyckas?

Saknar du alla sköna mp3-spelare i datorn, winamp med snygga (eller galna) skal och bra equalizer? Nu är musik-apparna tillbaka – i Androidmobilerna – och bättre än någonsin.

Winamp är en av de datorprogram som för mig mest ger mig nostalgivibbar till 90-talets sköna pc-värld. Man fyllde datorn med mp3-musik (gärna via den geniala pionjären på webbmusik Napster), och det var Winamp som skötte uppspelningen av låtarna i datorn.

Omåttligt populärt var olika skins till Winamp, för att få programmet att se ut och fungera precis som man ville. Mölligheten att ställa in olika styrka på ljudfrekvenserna via inbyggd equalizer var förstås också något som man njöt kraftfullt av.

Nu finns alltså Winamp till Android. Inte bara det – har du en Windowsdator är det hög tid att du återupplever Winamp även på den. Winamp i telefonen kan nämligen synka musiken sladdlöst via wlan. Det fungerar faktiskt riktigt bra, men det krävs att man har en pc med Winamp på. Synka mot Winamp i datorn kan man även göra via usb-sladd, om man föredrar det framför wlan.

Winamp har också en bra widget att lägga på startskärmen, där man förutom att bläddra bland låtar och pausa kan exempelvis koppla på repeat-funktionen när man går igång på någon musikalisk goding.

Men Winamp är inte det enda som ger vibbar av 90-talets mp3-frossa just nu. Android-appen Poweramp släpptes härom veckan, strax efter Winamp. Som mp3-spelare tycker jag att Poweramp är överlägset allt annat man provat på Android. Bäst av allt är att den har en väldigt kompetent equilizer, för att ställa in ljudet så som man vill ha det. Det finns också ett 10-tal förinställda ljudlägen, exempelvis med extra bas eller anpassat för jazz.

Poweramp har också teman, så att man kan få programmet att se lite olika ut, men det verkar inte finnas så mycket att välja bland. Inte riktigt som Winamp i vanliga datorn alltså. Däremot är Poweramp makalöst funktionsfylld som mp3-spelare. Vansinnigt överlägsen den som följer med som standard i Androidtelefonerna. Det finns förstås ”repeat” och ”shuffle”-funktioner, men man kan också välja om man vill repetera bara en viss låt, eller låta programmet slumpvälja låtar i en viss mapp.

Man kan också välja vilka musikfoldrar som finns för att slippa få ringsignaler och annat ljud automatiskt inlagt i musikbiblioteket. Men det finns också en väldig massa ytterligare funktioner, som är riktigt bra. Till exempel kan man ställa in telefonen på att ladda ner album-omslag på mp3-låtar som inte har albumomslag inlagda, så blir musikbiblioteket lite snyggare. En annan smart sak med Poweramp är att man kan göra headset-inställningar, så att musiken som standard pausas direkt, som på en ipod.

Både Winamp och Poweramp har för övrigt stöd för så kallad scrobbling till Last.fm, om man vill tipsa sina vänner om vilka musikfavoriter man har just nu.

Namn: Poweramp
Pris: Gratis eller 34 kr i fullversion
Betyg: 8/10

Namn: Winamp
Pris: Gratis
Betyg: 7/10